Jag är ensam.
Jag har vandrat bland stjärnorna och ohyfsade och rådjur, bantider och knarkare. Människor kan vara väldigt röriga ibland. Och minst sagt idioter. Okunniga också. Inte okunniga kanske om livet eller deras liv självklart. Men när det kommer till det sunkiga stället jag jobbar på, då är det illa. Visst, alla är jättetrevliga och snälla. Kockarna är också väldigt snälla, dom slåss inte och sådant. Men maten vi serverar. Maten vi kockar lagar. Jag vet inte, det känns som en dålig version av Tindered....
Tindered är den första platsen jag jobbade på. Jag kände inte då att det var så dåligt som jag ser det idag, hälften av alla råvaror är på kartong. Kartong från fabrik. Halvfabrikat. Då kanske många tycker att det ska vara så, eller att det är så på alla platser (Detta är från min synvinkel, en kocks synvinkel). Men så är det inte. Sedan har det flutit på, jag har lärt mig så mycket.
När jag drog till Sälen och jobbade på Topski, numera Vasacenter. Då var jag helt själv. Även färsk från skolan, med bara några månader. De sa till mig att göra meny och beställa varor. Det var en god erfarenhet. En 3 rätters per dag + personalmat. Nervöst och många resor till Ica blev det. Jag känner att jag skulle vilja ha det jobbet igen, att jag skulle göra det så mycket bättre idag. Men så kommer det aldrig att bli. Ffter min andra säsong där så la de ned den verksamheten (Köket alltså). De kanske kände att det var dags att sluta gå back på att ha maten ingående i priset för att hyra rum. Detta är ett litet företag. Men jag körde på som jag brukade. Kocka med de råvaror som heter till hälften halvfabrikat. Att helt enkelt göra det så lätt som möjligt, så man kunde får mycket mer åk i backen. Men god och helt okej mat. Precis som på Tindered. Jag tycker fortfarande nu att saker är så enkla att laga själv, och spenderar bara lite extra tid på att göra det själv. Att folk håller på att dumma sig med saker som går så fort och som krögaren sparar in mycket pengar på att för exempel laga egen raggmunk.
Sedan hamnade jag en säsong i Åre. En trevlig plats, mycket köpte vi även där färdigpreparerat. Men det är ju också en vana från förr. Jag stod inte nu för inköp av varor, eller menyplanering. Men jag hade kul, och vi lagade raggmunken själva.
Sedan blev det lång bort. 170 mil från Västervik. Jag fick ett jobb på Anker Brygge. En trevlig plats, i en trevlig by som hette Svovlær. Där lagade vi allt på a la carten själva. Iallafall vad jag kan komma ihåg. Kanske skulle det vart bra att ha lite bättre planering ändå, med bra recept och organisation. Och följa dem så att säga. Men detta var första gången jag arbetade på en fine dining restaurang.
Turen gick efter till Børsen Spiseri. Børsen Spiseri ligger i samma by som Svolvær. Där lagade vi allt från grunden och vi hade bra kvalitet och en fransk kökschef Han har väldigt kort stubin och allt som har med det att göra. Jag lärde mig mycket och jag fick tillbaka den där känslan av att verkligen vilja laga mat. Alltså. Laga mat. Den känslan har vart på vift väldigt länge, bland annat i alkoholens yra. Tills jag träffade Karin helt enkelt.
Tillbaka till verkligheten. Jag är nu på Mon Ami i Bodø. Det betyder "Min vän" på franska. Jag vet inte redigt vad deras slogan är, men deras specialitet är bakpotatis. Och så står på hemsidan bland annat att det är en franskinspirerande restaugang. Vilket är väldigt svårt att se på menyn. Ibland har de fransk löksoppa för 144 och den har kass smak och det stoppar krutongen i soppan. Detta skal gästen göra själv, annars är krutongen som en jävla svamp när soppan väl är serverad. Den är även fattig från lök. Den är dock hemmagjord, men helt utan kvalitet. Sedan är det en fransk paj. Dem heter Quiche Lorraine, och den är fylld med diverse ting. Om jag inte minns fel så sal det endast innehålla äggstanning och bacon. Omeletten de lagar är inte omelett.... Jag har så mycket som jag irriterar mig på. Servitrisen är väldigt okunniga, jag hatar alla utom Knut. Jag hatar inte, det är ett starkt ord. Men jag gillar de inte. Det enda franska med denna restaurang är pyntet i restaurangen själv.
Om jag har tur så kommer min lillaste syster Helena hit på 3 veckors praktik. Då får jag med mig min köksmaskin. En gammal, men ändå min egna kenwood. Så ska jag baka bröd, stoppa korv och mala kött. Jag ska börja att upptäcka sådant mitt jobb inte erbjuder mig att upptäcka. Att laga mat, att ha kul och att experimentera inför min framtida restaurang. Där jag vill laga allt själv. Till och med ketchup (om jag orkar).
Nu ska vi inte vara griniga. Jag jobbar och jag får betalt för det. Om jag inte är bekväm med jobbet så kan jag ju sluta. Jag jobbar dock bekväma timmar. 8 timmar istället för 11-15. Jag har lite kass timlön, men det går bra, det är mer än vad jag skulle ha i Sverige. Jag är bara trött på alla där och deras kvalitet på maten. Kanske fyra gånger har jag sagt till Benny. Han som är kökschef. Jag sa att jag tyckte det var skit med krutongen på soppan. Och så sa jag att jag kunde laga en tempurasmet, för det tog slut.... Det är omöjligt att laga mat där.
Jag är ensam..... Gaah.
Jg ska faktiskt inte klaga, jag gjorde ingen forskning före jag sökte jobbet. Jag vet att jag inte förväntade mig någon speciell matlagning som att laga allt från grunden.. Jag antar att jag är bitter. Det går inte ut över bara mig. Öööh. Jag ska söka på det nya Rica hotellet som öppnar i sommar. De börjar söka personal i Februari. Önska mig god lycka tack.....
Karin är i Bremerhaven på konferans, vi ses på Måndag. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar