Svalbard 2.0

78°N Svalbard

Part 2.0

21/4 - 25/4 2013

Nu på svenska!

Jag kommer ihåg en gång. Det var förra året. Ca en månad efter jag kom hem från Svalbard så åkte jag tillbaka igen. Det måste ha varit en Emilmagnet med 2013 i styrka. Jag diggar, diggade och diggat.Vart ska jag börja? Denna lilla historia kommer att vara inte så länge. Jag har varken tid eller ork att skriva så detaljerat som 78°N inlägget. Okej. Vi såg ingen ingen isbjörn.

Dag 1.
Bussen kom till dörren på Svinøya rorbuer (min dåvarande arbetsplats). Bussen plingade på och vi alla steg på. Bussen körde kort där efter de räknat upp så vi stämmer med siffrorna. Vi stämde såklart med siffrorna. Bussen luffade från Svolvær till Stokmarknes. Inkluderat i denna turen är en liten tur på 30 minuter med båt. Eller färja. Stokmarknes är även den staden som min lilla son Elliott är född. Väl i Stokmarknes så kastade bussen av oss på flygplatsen. Och där intog vi de första små ölarna. Vi flyger till Tromsø och sedan vidare till Longyearbyen. När vi landar på Longyearbyen flygplats så måste vi ta oss förbi den uppstoppade isbjörnen för att komma oss till den magiska bussen. På den magiska bussen så öppnar jag min lilla flaska whiskey. Jag kommer inte ihåg mer av den kvällen. Jag har hört roliga historier och tråkiga. Men inget farligt.

Dag 2. Vi vaknar och äter något. Är det denna dagen vi kör snöskoter till Barentsburg? Detta är det Ryska samhället på Svalbard. Väl där så drack vi obehagliga mängder vodka. Det är väl det man gör i Ryssland?. Vi är fortfarande i Norge. Och vi betalar 200 NOK för en flaska vodka över baren. Bara till middagen så kom Jerome med ett par flaskor. Kvällen blev kort för många, lång för vissa. Men vodkan drabbade alla. Stora och små, unga och grå. Det spelade ingen roll hur mycket eller hur många år man hade övat för att inte längre bli så full, för att inte längre hamna i det fulla drägg stadiet. Jag talar inte bara för mig själv. Även de duktiga pojkarna blev tagna. Ägaren och våran chef Ola. Han visade bilder på sina spyor i badkaret. Det såg coolt ut. Olas broder. Erik, han var förbannad. Han hade även velat ligga med den unga kvinnliga guiden. Och han hade gått in i fel rum och stökat sönder massa ting.

Slutsats; Alla historier från Barentsburg skulle egentligen stanna där. Men det är så kul att skriva.

Dag 3. Jag är så sjuk. Jag har aldrig kännt mig så här förut. Första tanken var vodkan (att den gjort mig så illa). Andra tanken var också vodkan. Jag drack inte bara vodka dock. På natten när jag gick och lade mig så drack jag väldigt mycket vatten, för att inte bli så otroligt bakfull. Jag frågade våran guide på dagen, när jag mådde som värst om det var bra att dricka kranvattnet i Barentsburg. Det skulle inte vara några problem. (Väl hemma så berättade Karin att det inte var smart att dricka vattnet där. Det innehöll en massa skit.)
Vi körde hem skotrarna till Longyearbyen. Självklart var det fest.

Dag 4. Jag var smartast, jag drack en ingen öl och gick och sov väldigt tidigt dag 3 och det resulterade i att jag mådde perfekt på denna dagen. Jag var fortfarande dålig av vattnet dock. Denna dagen gick vi till "Huset" och åt 3 rätters. Det var najs. På kvällen åkte vi hem. Vi flög till Tromsø och vidare till Leknes och buss hem till Svolvær.

Någon stans mellan så hade vi lite egentid. Då rökte vi, vi drack öl, vi spelade uno Vi shoppade billig alkohol och ciggaretter och gick på tur. Det var trevligt. Vi köpte även aktier av isbjörnar. Det smakade gott. Nästa gång jag far dit så vill jag äta isbjörn. Nom nom.